Sök
Sök på namn, platser eller ord i transkriptionen av samtliga 230 ark. Resultaten länkar till respektive uppslag, och anger vilken del de sitter i.
Del 1 — sidorna 1–230
- Sida 1 Min stund på jorden 1884 – 1969 – 197 Utdrag ur dagböcker små bagateller som kanske kan roa barn och barnbarn Märta Liljencrants
- Sida 2 — STUREHOV Johan Liljencrants lät bygga Sturehov 1778.
- Sida 3 Liljencrantsska minnestavlan till gravkoret i Botkyrka A.L. foto 1948
- Sida 4 Tom sida. Bekräftad mot arkivfotot 2026-08-30. Genom papperet anas maskinskriven text på baksidan av fotot som sitter på sid 3; den räknas inte som innehåll på
- Sida 5 — Sturehov Ursprungligen hette gården Averhulta. Namnet Sturehov bär den sannolikt efter Svante Stensson Sture, som dog 1567. Han och hans ättlingar ägde gården i mer än e
- Sida 6 På baksidan av detta porträtt står: Johan Liljencrants 1730-1815 greve, riksråd. Jean Westerman peint à l'age de 33 ans au mois de may 1763 par Monsieur Maigran
- Sida 7 Min son Pontus Möller som är släktforskare säger att alla gamla människor borde skriva ner sina minnen. Jag vill nu försöka med hjälp av mina dagböcker berätta
- Sida 8 Men först ska vi ha lite släktforskning, släkten Liljencrantz är inte så gammal. Stamfadern Johan Liljencrants hette förut Westerman. Han föddes 1730 i Gävle dä
- Sida 9 Hemkommen till Sverige fick han snart en del viktiga uppdrag och blev så småningom finansminister, statssekreterare och riksråd. Liljencrants var ingen bördsar
- Sida 10 Som motvikt mot detta lovprisande berättar den elaka Schröderheim i sina memoarer att "gubben var utan takt, utan urskillning. I umgänget tråkig, pratade mycket
- Sida 11 Johan Liljencrants, gift med: 1 Ottiliana Transköld 2 Eleonore Stiernstedt Barn: Johan Wilhelm 1768-1816, Hovmarskalk, Landshövding i Västerås län. Axel Ludvi
- Sida 12 Johan Wilhelm Liljencrants – Landshövding i Västerås, gift med: 1 Beata v. Engeström 2 Jaquette Meldercreutz Deras barn: Eleonore Ottiliana 1797-1858, gift med
- Sida 13 Farfar J.C. Liljencrants 1806-1862 Farmor Henriette Liljencrants 1812-1850 Johan Carl var min farfar. Han, som var sonson till den "store" Johan Liljencrants,
- Sida 14 Farfar kunde inte ta hand om alla sina små utan olika släktingar förbarmade sig över dem. Ellen, äldsta systern, som var 12 år, kom till sin faster Eleonore Eh
- Sida 15 Ludvig och lilla Ottilia kom till sin moster Mathilde v. Engeström på Kiplingeberg och småpojkarna August och Edvard och Henrik togs omhand av prästen Törnblom
- Sida 16 Det var den stora utvandringstiden till Amerika i mitten på 1860-talet. Vi var bara 4 millioner svenskar på den tiden. Vi var adel, präster, borgare och bönder.
- Sida 17 Dalarö. Uppe till höger tullhuset av Erik Palmstedt 1788. Här bodde min farfar och farmor på mitten av 1800-talet och ligga begravda på Dalarö kyrkogård. Farfar
- Sida 18 Redan tidigt – i 12-årsåldern – kom Edvard till Carlberg. Han berättade hur han åkte med en fora från Dalarö, där farfar då bodde, till Stockholm, utan överrock
- Sida 19 ...hon ordnade den förlovningen. Mamma var helt ung och vacker – men de passade inte alls tillsammans. Bröllopsfesten var på hotell Continental i Stockholm 23/2
- Sida 20 ... och rädd om allting. Han ville t.ex. inte gå på det sandade om vintern, det slet för mycket på skorna. God mat brydde han sig inte om, fick han filmjölk och
- Sida 21 Mamma var pappas raka motsats. En ensam, inåtvänd, lite blyg och osäker natur, romantisk, konstnärlig – långsam, omständlig och försiktig (Kuylenstierna-arv) o
- Sida 22 ...(fina små händer och fötter) som ung och road av vackra kläder och sydde dem själv. Noga med sitt utseende och hade nog små kärlekshistorier här och där. Hon
- Sida 23
- Sida 24
- Sida 25 Morföräldrarna minns jag mycket väl fastän inte i så här unga år. Morfar och mormor var kusiner och morfars far general Carl-Ulric Kuylenstierna gillade inte k
- Sida 26 Han fick från Carl XV två brev med begäran att han skulle överta chefskapet för Svea Garde. Han var gift med Sophie-Louise Sparre – dotter till fideikommissarie
- Sida 27 Södermanlands regemente
- Sida 28 Edvard Kuylenstierna
- Sida 29 Det var morfars föräldrar. Morfar själv minns jag som en gammal man, stilla och fridfull och mycket vacker med underbara blå ögon och ett långt vitt skägg. Från
- Sida 30 …arbetsförmåga och goda insigter på alla områden gjorde honom till den bästa kamrat och angenämaste förman." Det är mycket vackra ord, men jag tror att han fört
- Sida 31 Min mormors farmor och morfars mormor – 1756-1814. Målning av Per Krafft d.ä.
- Sida 32 Min mormors farfar och morfars morfar. 1746-1812. Målning av Per Krafft d.ä.
- Sida 33 Här har morfar avritat hur han sitter och gör skrin och mormor ligger och drömmer. På en nyårsbal på assemblén i Nyköping – berättas det – att Kung Oscar kom o
- Sida 34 Jag bodde hos mormor tills jag var 12 år och hon slösade all sin kärlek på mig sen hon förlorat morfar – och jag har gott om minnen kvar av hennes rika varma hj
- Sida 35 …begravning hade Alexis vitt krås och spetsar om händerna – skolpojke på ? år. De hade 7 barn. Deras äldsta son Alexis Sparre blev fideikommissarie till Arnö o
- Sida 36 I Nicolaikyrkan i Nyköping ligger de gamla Sparrarna begravda i en sarkofag av kolmårdsmarmor och går man på kyrkogården ser man släktgravar lite varstans. Både
- Sida 37 — NYKÖPING Nu kanske jag ska börja tala lite om mitt eget liv. Jag föddes 1884 i maj i Nyköping där pappa var regementsintendent vid Södermanlands regemente. Mamma var sj
- Sida 38 …mormor. Morfar var då 1881-1887 chef för Värmlands Jägare och de bodde på – sedermera Frödingska Gunnerud utanför Karlstad. Från den tiden minns jag bara den l
- Sida 39 En dag jag särskilt minns var när jag med min lilla docka i famnen stod och såg på hur lilla baby Johan tvättades och kläddes. Det var en hemmagjord docka, lika
- Sida 40 Jungfrurna skrämde mig för sotarn. Han skulle ta mig om jag inte var snäll. Vettskrämd gömde jag mig i trädgården när han kom. Vi hade 3 jungfrur! Jag kom att t
- Sida 41 Märta, som varande yngst, dansade solo i vit klädning med en liten skär slöja som hon viftade med. Det blev applåder och jag kan ännu minnas hur förfärligt rädd
- Sida 42 …eftermiddagsté – men morfar sa att han mådde inte så bra och mormor hjälpte honom in på soffan i mormors och mitt sovrum. Några timmar senare var han död. Morm
- Sida 43 De vackraste och dyrbaraste sakerna såldes på auktion. Morbror Alexis var utomlands då och var ledsen när han kom hem, att han inte kunnat rädda något av det vä
- Sida 44 Vi stoppade in hundvalpen under katten när det var mörkt och tog bort en kattunge i stället – ifall möjligen mamma katt kunde räkna. Hon tog sig an hundvalpen o
- Sida 45 …till alla traktens ungars förtjusning. Märta fick gå på cirkus med mormor och var hänförd! Sprang sen dit varje dag. Jag ville bli en sån där skön dam som gick
- Sida 46 Södertelje Vaxholms fästning
- Sida 47 Ett kusligt barndomsminne var när Vaxholms stad brann. Kyrkklockorna ringde när branden bröt ut och man sköt med kanonerna på fästningen. Någon brandkår såg ja
- Sida 48 Tom baksida. Bekräftad mot arkivfotot 2026-08-30 – sidan är verkligen oskriven, inte oläslig. Tidigare not om omfotografering är därmed avklarad.
- Sida 49 Somrarna var jag hos mina föräldrar – en sommar på Rindö, där min bror Johan och jag hade mycket roligt. I skogen låg stockar uppstaplade. Där lekte vi pansarbå
- Sida 50 Det föll ofta ner små svalungar ur bona. Dem tog vi hand om och uppfödde. Vi fångade flugor och mygg med håv och matade dem med. Johan hade väckarklocka, som ri
- Sida 51 Att stå där som kapten och ryta stopp – back, sakta, framåt syntes mig som höjden av lycka i 10-års åldern. Jag frågade mamma om inte jag kunde bli en sådan kap
- Sida 52 Vi lekte fästning på en sten i sjön. Sköt med knallpulver på norska fartyg – "norbaggar" – sprang nakna och barfota på klipporna vid stranden, hade "tama" grodu
- Sida 53 Faster Ellen vilar sig på sin soffa. Lapptäcket har hon själv sytt av sidenlappar – Längst upp på väggen sitter fotografier av fasters fosterföräldrar Gustaf oc
- Sida 54 Sophie Ekman på Gubbero, faster Ellens kusin och "syster" från Tosterup – Hon var född Kurck – Och hennes mamma var Eleonore Liljencrantz.
- Sida 55 Mormor var förtvivlad, men det hjälpte inte. Faster tog mig med sig. Vi reste med nattåg till Göteborg – I Saltskog skiljdes jag från mormor och såg henne aldri
- Sida 56 Jag längtade rysligt efter mormor men posten censurerades – så vi kunde inte skriva som vi ville. På hösten reste vi till Hälsingborg där faster bodde och jag
- Sida 57 Marianne Mörner fil. doktor rektor vid nya allm. läroverket för flickor i Malmö.
- Sida 58 Krapperup.
- Sida 59 Skolloven var vi alltid på något av de vackra Skåneslotten – Påsken det här året tillbringade vi på Krapperup – ett sagolikt gammalt slott. Barnen Gyllenstierna
- Sida 60 kaffe m.m. och lämnade till lilla Kjerstin. Sen låstes handkammardörren och handskarna togs av från de fina händerna och så var fasters hushållsbestyr över för
- Sida 61 Artikeln är odaterad, men skriver att skolan firar tioårsjubileum och att Marianne Mörner blev docent 1917.
- Sida 62 Silhuetter klippta av Etti Coyet, Torup. (inramningarna sydda av henne)
- Sida 63 Faster hade stort intresse för vanförskolan, som hon varit med om att starta och där faster var föreståndarinna 1887– och där Tora Reuterswärd var föreståndarin
- Sida 64 Nästa ställe var Rynge. Kurcks – och sen blev det Torup. Coyets – ett fantastiskt vackert ställe där vi var ofta. I Borås besökte vi farbror Ludvig Liljencrant
- Sida 65 Den 6 februari 1898 fick vi bud att min mormor var död. Hon hade legat sjuk länge – leverkräfta – sista tiden på Sophiahemmet. Där låg hon först på sal, men dro
- Sida 66 Det var en förtjusande familj. Vi hade det gladt och muntert och det blev stor sorg när Kronprinsens husarer flyttades till Malmö och ryttmästaren Stellan Mörne
- Sida 67 Hela min barndom lekte jag mycket med dockor. Jag hade en löjtnant i uniform, som mamma sytt kläder till utsökt fint och välarbetat, som allt vad mamma gjorde.
- Sida 68 Avskriften har ingen text för detta ark. Båda bildtexterna är lästa ur sidbilden; den nedre bilden saknar text på sidan.
- Sida 69 Ett välförsett dockskåp hade jag också. När faster ansåg att jag var för stor för att leka med det, skänkte hon det till flickorna Ramel på Övedskloster. De var
- Sida 70 1899 skrev jag dagbok på "trollspråk" med "trollbokstäver" som jag nu med svårighet lyckats tyda. Det var knappt värt besväret ty vad som framgår av den är att
- Sida 71 Till sommaren flyttade Stiernstedts ut till en egendom Sunnersta. Där njöt jag av landtlivet, drev i skogen där det växte linnea och pyrola uniflora, tassade ba
- Sida 72 Nästa ställe var Övedskloster. Där trivdes jag bäst med alla de söta ungarna Ramel. Julen var vi på Torup hos Coyets o där firades det nya århundradet på nyårs
- Sida 73 Gösta Coyet och lilla Amelie Coyet saknar registerposter. Amelie Coyet ska inte förväxlas med Amelie Posse.
- Sida 74 Torups slott byggt på 1600-talet. Terrassen byggd 1900
- Sida 75 Amelie Cederström född Ehrensvärd från Tosterup – foto av en oljemålning på Övedskloster. Amelie Cederström och hennes kusin Sophie Ekman på Gubbero. Hunden To
- Sida 76
- Sida 77 Veckohelgerna var faster och jag för det mesta på Widtsköfle – där vi hade det underbart och Harald och jag blev mycket goda vänner – tack vare bådas vårt teate
- Sida 78 Så kom konfirmationen. Vi plockade blommor och klädde i kyrkan. E.m. var vi för sista gången samlade där. Kyrkoherden spelade själv på orgeln – "Ja, nu är vi hä
- Sida 79 morbror Alexis Kuylenstierna 1898.
- Sida 80
- Sida 81 Sen var det silverbröllop på Sunnersta hos Stiernstedts. Hela släkten var där. Jag fick uppsatt hår. Flätan var så lång så jag kunde sitta på den och så tung så
- Sida 82 Vintern 1900 bodde Ramels i Hälsingborg (Hans hade inte ännu fått fideikommisset Övedskloster). Jo visst hade han det! Då vet jag inte varför de bodde i stan. M
- Sida 83
- Sida 84
- Sida 85 en stor händelse. Hon föddes på sin mammas födelsedag. Kungen stod fadder till "prinsessan" på Torup och hon omgavs med de största förväntningar! Betydligt myc
- Sida 86 Beata Mårtenson, sedermera berömd textilkonstnärinna hade sitt hem i en stuga på Torups ägor. Tant Ette tog hem henne till Torup för att hon skulle undervisa mi
- Sida 87 vara med kamraterna – faster tillät det så sällan. De ersatte syskon för mig. Jag älskade skolan – både kamratlivet och undervisningen. Maud Bxxx [?] och jag st
- Sida 88 Dit traskade den lille skolpojken varenda söndagsmorgon i mässan. Till sist gick han över till katolicismen – men det var många år senare och mycket hände innan
- Sida 89 Hösten 1902 fick jag fara till Göteborg och var hos Naumanns och blev mycket bortskämd av Sofia och hennes vänner och det kändes bedrövligt att komma tillbaka t
- Sida 90 Lyckades komma innanför spärren och klev darrande fram och gav henne rosorna. "Merci mademoiselle" sa hon och tog mig i hand och log. När hon kom in i kupén la
- Sida 91 men den djupa tystnaden stod stilla. Jag vågade knappt andas för att inte störa den. Sorlet brusade sakta runt omkring men jag stod ensam innerst inne i tystnad
- Sida 92 drag och har sammanträden. Sofias klasskamrater ha alla blivit också mina vänner. Och så teatersvärmeriet! Fru Håkanson kommer till Göteborg och jag får se henn
- Sida 93 har ni ej efter ett par år kunnat övervinna det så kom till mig så ska jag pröva er. Vi talade länge om teater. Jag tackade henne för hennes härliga spel – hon
- Sida 94 "Ja, jag kommer" – var det sista jag sa. Jag tror det nästan sa hon allvarligt och hennes djupa ögon såg långt in igenom mig. Efter detta kom jag i jämvikt ige
- Sida 95 Ett par år senare lät det inte så. Då ansågs jag "förtappad" för att jag bodde tillsammans med Louise. Två flickor kunde ju inte bo ensamma. Det var högst opass
- Sida 96 Louise Stiernstedt kommer hem från Italien och är hos oss en tid. Vi kommer bra överens. Hennes bohèmeliv lockar mig – farligt! Så bär det iväg till Ronneby ig
- Sida 97 — Mina föräldrars hem i Stockholm Möblerna var klädda med gult siden och hade fransar och tofsar. Vapnet på stolen hade mamma sytt. Första åren i Stockholm bodde mina föräldrar på Rådmansgatan
- Sida 98 och så kom folk mitt i natten och bytte tunna. Budningskontoret låg uppe i bergen vid Östermalmsfängelset, då ännu obebyggt område i början på 1900-talet. Utan
- Sida 99 När Johan lämnat hemmet hyrde föräldrarna ut hans rum. Mamma, generös och välvillig "bullade upp" för dessa inackorderingar, som om de varit familjens bästa vän
- Sida 100
- Sida 101
- Sida 102 "Hesselbyholm i Fogdö sn. Veduta på Landt- och sjökarta öfver sjön Mählaren och dess öijar" av direktören för lantmäteriet friherre Carl Gripenhjelm 1689. Kung
- Sida 103 Farbror Ludvig Liljencrantz hade fått Hesselbyholms fideikommiss – ett ståtligt ställe byggt av Tessin. Vi är där hela familjen. Jag fiskar och seglar med pappa
- Sida 104 Hillevid berättade så mycket om Bo Leijonhufvud – de var gamla vänner. Hans porträtt stod på bordet i rummet där jag bodde. Så blir det höst och vi reser hem f
- Sida 105
- Sida 106
- Sida 107 Plötsligt dök "den blyge" unge mannen upp (han som uppvaktade mig i Ronneby). Han ville "ha svar". "Om du har tillfälle att få en så fin och bra man, som hålle
- Sida 108 Det är något underligt med det livet, sa hon – det kan ej ersättas av något. Hos mig har det lämnat ett tomrum som aldrig kan fyllas. Och jag talade om min läng
- Sida 109 Teater är det enda jag tänker på numera. Duger jag till att spela? "Själviakttagelsens isögon", som Selma Lagerlöf talar om, plågar mig. Jag är så led på mig sj
- Sida 110 Våren 1904 skulle det spelas "societetsspektakel" i Hälsingborg och jag ombads vara med. Teatertokig som jag var svarade jag förstås ja. Vi skulle spela "Hon vi
- Sida 111 Märta Liljencrants och Fritz Rantzien spelar "Hon ville inte gifta sig" på Hälsingborgs teater våren 1904.
- Sida 112 Familjen Naumann några år senare. Överläkaren i Göteborg Doktor Gösta Naumann med fru Julie född v. Essen och dottern Sofia med sina barn (gift med marinöverläk
- Sida 113 Nästa gång var det bal hos Naumanns. Förberedelserna var så här: Först tingades Torbjörn att leda dansen; sen tingades musiken (piano) och sen allt det övriga.
- Sida 114 sina studier själv och hjälpa sin mamma ekonomiskt. Han gick och läste högt för gamle konsul Ekman för att förtjäna lite extra. Vi gick till Liseberg och plock
- Sida 115 På kvällen såg vi Kameliadamen tillsammans – vi satt och höll varandra hårt i hand. En mellanakt gick jag in till fru Håkanson. Känslig som hon är förstod hon v
- Sida 116 Torbjörn bar standaret. Han var ståtlig, där han stod – men han såg inte oss. Att Torbjörn och jag håller ihop vet snart hela stan, men alla är så förunderligt
- Sida 117 Julia Håkansson var 1890-talets och det börjande seklets stora moderna skådespelerska i Sverige – "Realismens och naturalismens drama fann i henne en av de stor
- Sida 118 Fru Håkanson lovade att ta emot mig och pröva om jag dugde för teatern – men jag kom aldrig till henne. Jag ville in vid teatern för att mitt eget liv inte gav
- Sida 119 Jag hade annat i tankarna nu. Den 2 maj spelade vi vår pjäs och hade fest i Handtverksföreningens lokal. Torbjörn kom först efter supén. Han var grann i vit na
- Sida 120 Hösten i Göteborg går jag och väntar på att Torbjörn skall komma tillbaka från militärtjänsten. Han gör sin värnplikt på Backamo och jag har ingen adress till h
- Sida 121 Torbjörn hade träffat professor Wulff från Lund som fäst sig vid Torbjörn och erbjudit sig att bekosta hans studier. Professorn hade en dotter Britta. Hon har p
- Sida 122 Han sökte upp mig ett par gånger. Ena gången var jag skild, men han gift – andra gången var han skild – men då var jag omgift. Sista April 1954 satt jag ensam
- Sida 123 — Avskrift av brev till Torbjörn sista April 1954 Torbjörn – jag satt här ensam i skymningen och såg på de granna eldarna på andra sidan sjön – satt och tänkte på ungdomen och på livet som gått – då ringde Du!
- Sida 124 Och nu går vi båda mot livets slut. Vad det känns underligt när man sitter och ser tillbaka. Så vill jag tacka Dig för att Du ringde mig den sista April. Även
- Sida 125 Här är den gamla svenska sorgdräkten – enkel och vacker. Efter den kom på 1900-talets början det fula svarta krusfloret i bruk.
- Sida 126 Något foto av mig i hovdräkten har jag inte – men här är en bild av den vackra svarta dräkten med gallerärmar. Tyvärr används den inte numera vid couren. 1961.
- Sida 127 1905 på nyåret blev jag presenterad på hovet. Det var pappas vän fru Edelstam född Hierta, som presenterade mig. Cour på slottet 13 januari. Prinsessan Ingeborg
- Sida 128 Jag ritade annonser och affischer för dem. Det blev inte mycket förtjänst – när hyran var betald blev det inte mycket över. Vi åt på nykterhetskafé. På automat
- Sida 129 Oviss om vad jag skulle göra gjorde jag det i hennes ögon mest förkastliga. Sökte upp Torbjörn och berättade alltsammans för honom. "Min tanke vet du" – sa Torb
- Sida 130 Jag arbetade och knogade för uppehället. Ritade för Ferd. Lundquist, för Brusewitz tryckeri, för Zachrissons för Nordiska industribolaget och mönster för Norden
- Sida 131
- Sida 132 Erik Magnus med 2 fiskargubbar på Lilla Carlsö sommaren 1905 Faster nöjd och belåten med "svärson" Erik Magnus och "dotter" Märta i Visby sommaren 1905
- Sida 133 Till min födelsedag 1905 fick jag av Erik en bukett blåsippor. På stjälkarna satt uppträdd en ring med en diamant! Vi åkte en dag med häst och vagn ut till der
- Sida 134 Vi hjälpte många små ungar att krypa ut ur äggskalet. I en liten hydda där man brukade ta in fåren för klippning låg vi över natten på ett segel tillsammans med
- Sida 135
- Sida 136
- Sida 137 Jag hade det svårt hemma – och likadant var det på Vellinge och på Hesselbyholm. Ogillande och missnöje överallt. Faster Mimmi säger att Liljencrantzska namnet
- Sida 138 Slutligen kom några människor till hjälp och förde oss in till Södertelje. Vi var hungriga – åt middag – och sen hade sista tåget till Stockholm gått kl. 8. Jag
- Sida 139 Henriette Magnus var danska – född Meyer – en fin, god och söt människa. Världens underbaraste svärmor. Hennes kärleksfulla omsorger räckte inte bara för hennes
- Sida 140
- Sida 141 Den 15 Oktober tycks det ha hänt. Våra namn skyltar i tidningarna. "På målsmans begäran" står det i dagboken. Den här hösten flyttar tant Amelie Cederström till
- Sida 142 – Vid ett kort Stockholmsbesök fick jag bo hos Anna Sparre på Strandvägen. Vi var ju officiellt förlovade nu så jag fått förlåtelse. Det gjordes släktmiddag fö
- Sida 143
- Sida 144
- Sida 145 Louise och Maja Söderlund är i Rothenburg och jag reste dit. Ett stort steg ut i livet. Jag har sett stora städer med mycket människor – utmed Rhen små lustiga
- Sida 146 Anna gick för att möta sin italienska målare Stella. Vi traskade ovilligt med. Vi mötte Stella och hans vän d'Amerini. Och Stella och jag såg bara varandra. Det
- Sida 147
- Sida 148
- Sida 149 Stella blev gift med Anna Åkerdahl och de var ofta i Sverige.
- Sida 150
- Sida 151 En dag när vi kommer från ateliern frågar kamraterna: "Est-ce-que vous avez travaillé beaucoup?". Och han svarar: "Non, mais j'ai veeu [?]." Sista tiden var vi
- Sida 152 Erik håller mig kvar. Han är så säker på att allt blir bra "bara vi blir gifta". Jag går på Stålebo och leker med barnen – jag går som i en dröm. Jag sitter me
- Sida 153 Och så börjar det nya livet. Jag har de bästa föresatser att försöka göra Erik lycklig. Automobilfabriken går bra första året. Gustaf och Erik reser till Berlin
- Sida 154 1907 regnade det mest hela sommaren, men vi gjorde utfärder, när det var uppehållsväder ibland. Erik är road av människor och vi hade gäster ständigt. Våren va
- Sida 155
- Sida 156
- Sida 157 I ett nybyggt hus fick vi en trevlig våning, som vi fick inreda som vi ville med ett stort vardagsrum med öppen spis och ett vackert musikrum. På fällen framför
- Sida 158 Stockholm och satt hos honom på sjukhuset ett par dagar innan han reste till Davos. Mamma och jag packade ihop hans ägodelar i lägenheten som han delade med Ott
- Sida 159
- Sida 160
- Sida 161 Pappa tyckte att det var lång och dyr utbildning till ingenjör och ville hellre att Johan skulle bli officer som de flesta av hans förfäder. På Svea Garde var
- Sida 162 Vi återgår till Göteborg – vintern 1909. Människor, människor ständigt, slädparti i hösläde från Lerum, middag på Stålebo, dans hos svärföräldrarna m.m. Till s
- Sida 163 — Bondegården 1909 Där började det verkliga livet för mig. Jag fick en dalkulla till hjälp. Vi gjorde i ordning trädgården, satte potatis, hon lärde mig gräva, så och plantera. På
- Sida 164
- Sida 165 Hösten blev det kallt i vår stuga och blåste in i vråarna, men jag höll mig kvar i det längsta med hjälp av en fotogenkamin. Föräldrarna flyttade in från Ståleb
- Sida 166 23 April flyttade vi ut till Bondegården – lilla ljuvliga Bondegården – och livet började igen. Vi sådde havre, satte potatis, sådde blomfrö, arbetade och knog
- Sida 167
- Sida 168
- Sida 169
- Sida 170 Louise kom till mig i juni. Vi byggde fårhus och gethus och målade och arbetade i trädgården. Louise hade haft en svår depressionsperiod – men piggnade till och
- Sida 171
- Sida 172 Maskeradbal hos Erik Frisells i Göteborg 1908 Sittande i främre raden från vänster: Rudolf Cronstedt, Carin Frisell, Ruth Almén och 2 okända, bakom dem Björner
- Sida 173 Stålebobarnen firar 4 juli 1911 Henriette Magnus födelsedag – Dekorationerna gjorda av Märta Magnus med livligt deltagande av alla barnen. H: Ernst de Maré E:
- Sida 174
- Sida 175 Vi hade hyrt Tyra Kleens villa på Brevik medan hon själv var ute på någon Söderhavsö – 24 november kom Erik upp till oss ett par dagar och vi talade om framtide
- Sida 176 För att få lite sysselsättning gick jag på Handarbetets Vänners vävskola, där Signe Stiernstedt var lärarinna och min vävstol hade jag med mig. Ruff och moster
- Sida 177
- Sida 178
- Sida 179
- Sida 180
- Sida 181 Sam de Maré, som ordnade skilsmässan åt oss skrev till min pappa att han tyckte det hela verkade lite förhastat. Sam sa: "Hur blir det med underhållet om Märta
- Sida 182 Leif fick fet och god getmjölk. Den smakade inte get för jag badade djuren – tvålade in dem på land och gick sen ut i sjön med dem – i band. De var motsträviga,
- Sida 183
- Sida 184
- Sida 185 Det byggdes ett stort fint växthus och Erik var ofta ute och såg till bygget. Trädgårdsmästarens hade två små barn Hartwig och Viola som lekte med Leif hela dag
- Sida 186 1913 började familjen Magnus tala om att Leif och jag borde flytta från Bondegården. Emma och Göthilda kom för att tala med mig om saken – men Erik sa bestämt n
- Sida 187 En dag fick jag brev från Bjerkes med det här fotot: "Vi har hittat ön. Skynda dig och kom hit!" Arvid Bjerke beställde präktiga tält åt oss. Ön var Sandö utanf
- Sida 188
- Sida 189 Campingliv, som numera är så vanligt förekom inte på den här tiden och folk tyckte att vi var fullständigt rubbade som levde på det här sättet Det var en under
- Sida 190 Under tiden sökte jag arbete och bostad för framtiden – antingen lantbruksskola eller gymnastikinstitut. Det blev ingendera. Erik lovade mig att jag skulle få k
- Sida 191 Morbror Alexis Kuylenstierna – nu lyckligen – efter lång väntan – gift med sin Ewa Sparre – hade fått Landsjö fideikommiss och de hade rustat upp det gamla huse
- Sida 192 tände brasan som sen sprakade och värmde medan man klädde sig. Och så fick man en liten kanna varmt vatten att hälla i handfatet. Framför kakelugnen var det med
- Sida 193 Morbror Alexis – känd under pseudonymen Mustafa – var en särpräglad personlighet och ett stort original. Hans dövhet var väl delvis orsak till att han blev en e
- Sida 194 feodal slottsherre. Han byggde och förbättrade och ordnade – för sina underlydande och däri hade han god hjälp av sin sällsynt förtjusande fru. Hon var rörande
- Sida 195 Fideikommissarie till Landsjö blev egentligen morfars bror Carl-Wilh. Kuylenstierna men eftersom han var gammal och barnlös överlät han fideikommisset på sin br
- Sida 196
- Sida 197
- Sida 198
- Sida 199 Löfstad var närmaste granne till Landsjö och dit gick vi ofta en liten genväg genom skogen, så länge Emelie Piper levde. Det var ett präktigt gammalt spökslott
- Sida 200 snart. Nu repareras det på Bondegården för Erik och hans nya fru. De tapetserar om och försöker på allt vis driva ut därifrån det som finns kvar av mig – men de
- Sida 201 Arbetet och kamratlivet gav mig livslust igen och jag hade en härlig sommar. Leif var med överallt, åkte i hölass och var allas kelegris. Maja hade goda dagar.
- Sida 202 I augusti kom kriget – allmän mobilisering. Alla karlar skulle ut, vi flickor gick omkring och hjälpte till med skörden. Som avslutning hade vi växtfärgningskur
- Sida 203 Hösten 1914 flyttade vi till Lund och jag anmälde mig som elev på Hvilans lantmannaskola i Åkarp, men där var fullsatt så jag fick vänta till nästa år. För att
- Sida 204 Återigen fick jag vara med i ett glatt kamratliv. Kamraterna var ofta hos mig. Jag hade badrum (sällsynt lyx) och symaskin att bjuda på, livligt uppskattat, lik
- Sida 205 Sidbilden finns; transkriptionen är inte gjord.
- Sida 206 Sidbilden finns; transkriptionen är inte gjord.
- Sida 207 Nyåret 1915 blev faster opererad för starr, men ögat blev inte bra och hon såg mycket dåligt. Peggy, vår älskade lilla hund, fick hjärtfel och måste dödas. Hon
- Sida 208 Ingen plats fanns på hotell, så vi fick ligga i en lada. "Vandrarhem" fanns inte då. Vi fortsatte en vacker väg till Tällberg och hälsade sedan på kullan i Gagn
- Sida 209 Till Järpen kom vi i regn. Fick följa med en båt över Kallsjön tillsammans med prins Oscar Bernadotte, som skulle till Kolåsen för att predika för lapparna. Hel
- Sida 210 Vi gick därifrån tillsammans med prinsen, som passade på tillfället och försökte frälsa oss, men just då snavade han på en sten. Karin högg tag i hans rock och
- Sida 211 Vi tog våra cyklar och fortsatte färden – sista biten med motorbåt till Melens tullstation – och vidare in i Norge. Vid Sulstuen gick det getter på gården och v
- Sida 212 Vi skurade och fejade, tapetserade och målade, satte upp gardiner och väntade de Leif o Maja som skulle komma till oss. Vi hade telegraferat vår adress. Stugan
- Sida 213 En morgon hittade vi ett brev där från Maja där det stod att Leif var bättre. Jag blev orolig, visste ju inte att han varit sjuk – men fick så småningom veta at
- Sida 214 Leif satt på en kudde frampå cykeln och vi åkte omkring lite grand. Ungen var snäll och rar. Vi lekte indianer i skogen, åt blåbär och hade det skönt och lugnt.
- Sida 215 På jullovet bjöd snälla farbror Ernst Magnus oss till Norge. Leif var eländig efter kikhostan och jag var trött jag med. Maja var med oss och tog hand om oss. H
- Sida 216 Sidbilden finns; transkriptionen är inte gjord.
- Sida 217 Efter vårterminens slut på landtmannaskolan reste jag runt i Sverige och såg på gårdar – ville ha ett litet småbruk som jag kunde sköta själv – men hittade inge
- Sida 218 Jag packade ihop mitt lilla hem i Lund, återigen hemlös och rotlös. Jag ville fortsätta min utbildning och annonserade efter plats som lantbrukselev. Fick svar
- Sida 219 och svårskötta och det var otäckt att rykta dem. Höskörden var rolig – med kafferast i diket. Leif lekte i vårt tält med agronomens småpojkar – och han och lil
- Sida 220 Maja och Leif for till Göteborg som vanligt o Karin och jag cyklade omkring för att se på gårdar. Utanför Katrineholm hittade vi en tjusig liten prästgård från
- Sida 221 sett mig när jag kom till svärföräldrarna med ett par ligghönor under armen och sen varit med när jag – efter middagen på Stålebo – med uppkavlad sidenklädning
- Sida 222 men patienten var envis och ville inte bli opererad av någon annan. Doktor Liljencrants tillkallades och gjorde operationen med fart och stadig hand. Vid 85 års
- Sida 223 Medan farbror August var kvar i Sverige gjordes ett fotografi av de sex syskonen tillsammans.
- Sida 224 Farbror August reste tillbaka till Californien och Gösta stannade och flyttade in i Djursholmsvillan. Gubben rökte – faster fick hosta av röken – gubben ville f
- Sida 225 Faster Mimmi kom ut och klädde med blommor kring kistan. Tant Leonore Odencrants, Gabriella v. Plomgren och moster Ewa kom till mig. Sista dagen kom tant Ette C
- Sida 226 Farbror Gösta flyttade efter fasters död till Stockholm – bodde tidvis hos olika släktingar men bosatte sig slutligen för sig själv – tre trappor upp utan hiss
- Sida 227 Farbror Göstas dotter Ottilie var född 1876 i Chicago – Hon studerade litteraturhistoria och var särskilt intresserad av vikingatiden, som hon skildrade i ett f
- Sida 228 Ottilie gjorde stor lycka med sina böcker om vikingar och här ser man hur det skyltas med hennes första bok "The Thrall of Leif the Lucky" i ett bokhandelsfönst
- Sida 229 Efter Fasters död återvände jag till Vadstena och därmed börjar en ny period i mitt liv som skildras i nästa bok.
- Sida 230 Tom baksida av det sista skrivna bladet. Ingen text att transkribera.
Del 2 — sidorna 1–5
- Sida 1 Del 2 av Märta Liljencrants memoarer är inte digitaliserad ännu. Sidorna som följer är tomma platshållare, satta för att sidnumreringen och navigeringen mellan
- Sida 2 Platshållarsida. Del 2 är inte digitaliserad - ingen bild och inget original finns för detta ark.
- Sida 3 Platshållarsida. Del 2 är inte digitaliserad - ingen bild och inget original finns för detta ark.
- Sida 4 Platshållarsida. Del 2 är inte digitaliserad - ingen bild och inget original finns för detta ark.
- Sida 5 Platshållarsida. Del 2 är inte digitaliserad - ingen bild och inget original finns för detta ark.