Louise Stiernstedt kommer hem från Italien och är hos oss en tid. Vi kommer bra överens. Hennes bohèmeliv lockar mig – farligt!
Så bär det iväg till Ronneby igen. Ronneby var inte så roligt andra året. Man drack brunn dansade och förde lättingsliv. Gabriella och jag seglade mycket med Waldemar Roos. Jag botaniserade med 2 söta småpojkar Dahlerus. Jag stod i blomsterstånd på bazar. Prins Vilhelm kom från Karlskrona och satte sprätt på danserna på hotellet. Lite förälskad var jag förstås – man satt och försökte vara djupsinnig och pratade allvar. Vad är det för mening med livet? Finns det något liv efter detta? En blyg och snäll yngling ägnade mig en svärmisk dyrkan – vi hade utfärder med matsäckskorgar och allehanda nöjen.
Det var "fint" att vara i Ronneby på den tiden. Den högsta societeten skötte sina krämpor där och faster hade många bekanta som hon gillade.
Efter Ronneby var vi på Stiernarp hos familjen Douglas – och sen fortsatte jag till Stockholm. Johan var på Svea Garde – pappa hade just kommit hem från manövern. Han och jag sitter på Operakällaren om kvällarna och ser på de små båtarna med sina lyktor som likt fyrverkeri kilar fram och tillbaka över det mörka vattnet.