Märta har daterat arket till 1914
snart. Nu repareras det på Bondegården för Erik och hans nya fru. De tapetserar om och försöker på allt vis driva ut därifrån det som finns kvar av mig – men det blir nog svårt för dem. Det sitter djupt. Utanför blommar crocus och snödroppar, som jag planterat – och sen kommer vitsipporna nere vid getgården – och nya killingar släpps ut och allt därnere går sin gång som förr – det är bara jag som inte får vara med – men mina tankar är kvar där.
Den 2 maj reste jag med Leif och Maja och hunden Peggy till Vattholma. Vi fick hyra ett par rum i en gammal rucklig herrgård Råstaholm – och jag började arbetet på Brogård. Det var Uppsala fackskolas landtgård. Eleverna där skulle utbildas till landthushållslärarinnor. Friska, duktiga lantflickor som såg lite medlidsamt på friherrinnan från Stockholm som skulle försöka sig på deras arbete – jag knogade och slet. Första veckan var lövkrattning. Det var jag van vid. Värre blev det nästa vecka i tvätten. Växlingen mellan det heta vattnet och isvattnet i Fyrisån där vi "klappade" och sköljde gjorde att händerna sprack sönder. Det var svårt när jag sen skulle mjölka veckan därpå. Lille Leif stod och höll i svansen på kon för att hon inte skulle vifta mig i ansiktet. Hon tyckte inte om nybörjare.