Märta har daterat arket till 1894
Att stå där som kapten och ryta stopp – back, sakta, framåt syntes mig som höjden av lycka i 10-års åldern. Jag frågade mamma om inte jag kunde bli en sådan kapten, när jag blev stor. "Nej det går inte för en flicka", sa mamma. "Men om man klipper av min långa hårfläta så vet väl ingen att jag är flicka", tyckte jag.
Johan och jag hade alltid blårandiga sjömanskostymer – likadana – på oss.
1894–95 var pappa kommenderad till Karlskrona – vi bodde i officersbostället på Kungsholms fästning på en ö utanför Karlskrona. Den våren – 1894 – efter skolans slut – blev jag opererad för polyper i näsa och hals av professor Key-Åberg i Stockholm. Mormor var med mig – jag fick bo hos mormors bror Alexis Sparre som med sällskapsdam och dövstum dotter Anna bodde på Ladugårdslandstorg (ungefär där den nuvarande folkteatern ligger). Operationen var otrevlig. Det osade stekt fläsk, när de brände mig i näsan. Professorn sa att det var en polyp kvar, men den kunde vi vänta med att ta till hösten.
Jag fick ju leva på lite välling första dagarna efter operationen – satt sen och såg hungrigt på när de andra åt. "Ge ungen biffstek" röt gubben Alexis. Ingen vågade säga emot honom och jag fick min biffstek.
Sen fick jag resa ner till Karlskrona där vi hade en underbar sommar. Johan och jag tillsammans med general Centerwalls tre flickor och syskonen Wingren.