Märta har daterat arket till 1905
Vi hjälpte många små ungar att krypa ut ur äggskalet. I en liten hydda där man brukade ta in fåren för klippning låg vi över natten på ett segel tillsammans med fiskargubbarna som seglat oss över. Kvällen tände vi en eld och fåren stod runt omkring och tittade nyfiket på oss. I soluppgången lyfte alla fåglarna – en fantastisk syn som jag aldrig glömmer.
Från Visby reste jag till Stockholm. Erik och hans kamrat Gustaf L.M. Ericsson hade slutat på Chalmers och startat upp en bilfabrik i Stockholm. Det gick bra för dem i början. Det fanns inte många bilar på den tiden.
Erik skulle visas upp hemma. Det gick inte bra. Judar gillades inte i militärkretsar. Min bror satt på sitt rum och visade sig inte. Erik var uppfostrad i frihet. Ingen militärisk drill på honom! Han flög inte upp och stod i givakt när pappa översten talade till honom. Han låg – behagfullt utsträckt i en vilstol och lät pappa stå. Och så kallade han pappa för Du. Det brukades inte i vår familj. Pappa var upprörd över Eriks brist på uppfostran.
Erik och jag var ute rätt mycket tillsammans utan "förkläde" – mycket opassande. Ofta kom jag hem sent, ännu mera opassande. Allt vad jag gjorde ogillades. Jag grät lite var dag. Hos Erik fick jag lugn små stunder – inte för att han förstod mig och hjälpte mig tänka utan för att han kom mig att glömma tänka