Märta Liljencrants memoarer — Min stund på jorden

En handskriven livsberättelse

Svartvitt fotografi: en vithårig kvinna i mörk dräkt och ljus rosettblus sitter vid en flygel och blickar åt sidan. Bakom henne hänger ett oljeporträtt av en man i 1700-talsperuk med ordensband och stjärnor, flankerat av väggljusstakar med tända ljus. Till höger står ett högt golvur i trä.
Friherrinnan Märta Liljencrants framför porträttet av riksrådet Johan Liljencrants

Vem var Märta?

Som fjortonåring, 1898, började Märta Eleonora Liljencrants (1884–1986) föra dagbok, och fortsatte med det genom hela sitt långa liv. Under 1960-talet renskrev hon dagböckerna för hand i tre bildsatta pärmar under titeln "Min stund på jorden" — i tanken att de en dag skulle kunna roa barn och barnbarn. Läs Märtas biografi

Vykort av Vaxholms fästning med en ångbåt framför. Jag frågade mamma om inte jag kunde bli en sådan kapten, när jag blev stor. "Nej det går inte för en flicka", sa mamma. "Men om man klipper av min långa hårfläta så vet väl ingen att jag är flicka", tyckte jag. Sida 51 Märta, 21 år, i randig kjol och blus i dörröppningen till en timrad bod på Lilla Carlsö, midsommardagen 1905. Faster Mimmi säger att Liljencrantzska namnet är draget i smutsen – att jag är en gatslinka o.s.v. Sida 137 Erik Magnus och en annan chalmerist, fotograferade i en park och hängande i en gatlykta. Erik skulle visas upp hemma. Det gick inte bra. Judar gillades inte i militärkretsar. Min bror satt på sitt rum och visade sig inte. Sida 134 Stella, d’Amerini, Märta och Anna Åkerdahl i ett fält med blommande röda vallmor på Lido, 1906. Jag ser honom stå där stor och stark som en ung gud … Jag är oändligt lycklig men hela tiden vet jag att det är en dröm som måste ta slut. Sida 146 Fyra personer på väg över klipporna till badet. Campingliv, som numera är så vanligt förekom inte på den här tiden och folk tyckte att vi var fullständigt rubbade som levde på det här sättet Sida 189 Jag vill inte gå samma nötta väg som tusentals människor trampat – jag vill gå min egen väg. Bana mig tvärs igenom bergväggen!! Sida 95 En skogsbacke helt täckt av blommande vitsippor. Vi var två – vi var unga – och det var vår! Sida 114 Faster Ellen i spetssjal, ateljéporträtt. Jag hatade henne för att hon tagit mig från mormor och det dröjde länge innan jag upptäckte hennes goda hjärta och lärde mig hålla av henne. Sida 55 "Jag vill fara till Göteborg och arbeta" – säger jag till pappa. "Jag vill försörja mig själv" – "Det kan du inte" säger han – "Jo – låt mig försöka". Sida 127 Johan Liljencrantz i uniform med epåletter, 1909. Det blev krigsrätt i hans rum där han låg till sängs i feber. Sida 158 Husorna på Landsjö, Elsa och Dagmar, i förkläden på en trappa. Klockan 4 på morgonen gick husan upp för att elda i alla kakelugnar så att det skulle hinna bli varmt tills herrskapet kom upp. Sida 191 Johan och Märta som små, ateljéporträtt i en fåtölj. Han hade en amma, som inte hade nog mjölk och för att pojken inte skulle skrika gav hon honom konjak. Sida 37 Med tapperhet och hjältemod skulle han försvara sitt land!! Det behövs inte numera i atombombens tidevarv. Sida 36 En kvinna som kör plog efter två hästar. Det hade varit en arbetsam men lärorik sommar och drängarna Karin och Märta fick fina avgångsbetyg. Sida 219 Utkastad i världen med min lilla unge, uppryckt med roten, när jag äntligen hade lyckats slå rot. Sida 190
Börja läsa på sida 1

Leta i stället för att läsa

Är det en särskild person eller plats du är ute efter går det att gå direkt på registren i stället för att bläddra sida för sida.