har ni ej efter ett par år kunnat övervinna det så kom till mig så ska jag pröva er. Vi talade länge om teater. Jag tackade henne för hennes härliga spel – hon smålog så vackert och frågade vilka pjäser jag sett. Det var "Kameliadamen" och "Stulen lycka". Till sist sa hon "När jag ser tillbaka på de 15 år jag spelat förstår jag inte hur jag orkat igenom.". Men jag är inte rädd för att arbeta. Det är så många dumma fördomar som hindra flickor med bildning att ägna sig åt scenen. Så många kommer till henne och ber att få komma in vid teatern. Hon råder dem alltid att vänta o försöka övervinna sin längtan. Det är inte alltid de som har mest lust, som duger bäst. Men, säger hon, jag säger inget ondt om skådespelarkonsten – jag anser den som något högt, nästan heligt –.
När jag gick var jag alldeles lugn. Hon stod för mig som en stor och ädel människa. Sista dagen innan hon reste gick jag upp till henne med syrener – måste se henne en gång till – och tacka henne. Allting gick så mycket bättre för mig nu sedan jag fått tala med henne – "Jag ska försöka glömma teatern" sa jag. "Men det kommer inte att gå – jag kommer igen. Tag mig då!" "Det ska jag göra" sa hon, smålog och klappade mig. Det skulle vara roligt att få ta emot Er