Faster hade stort intresse för vanförskolan, som hon varit med om att starta och där faster var föreståndarinna 1887– och där Tora Reuterswärd var föreståndarinna. En flicka utan armar sydde fina arbeten med nålen i munnen. Hon bodde tillsammans med en blind flicka och de där två hjälpte varandra. Blinda Tilda klädde, matade och skötte armlösa Tilda. Och hon i sin tur ledde den blinda på gatorna och i kyrkan. Bägge sjöng och var glada.
Till fasters födelsedag gjorde de vanföra en stol till faster. Kopia av de Liljencrantzska gustavianska. En yngling utan ben kom kravlande upp och ritade av stolen och en av snickarna som gjorde stolen var dövstum och blind. Men han hade blivit blind på äldre dar, så han förstod när man skrev i handen på honom vad han skulle göra.
Fasters vänner tyckte det var dumt av henne att skaffa sig ett barn på gamla dagar – hon var 60 år – och de var inte särskilt vänliga mot mig första tiden. Första sommaren fick jag inte resa hem utan följde med faster på hennes olika slottsbesök. Först var vi på Tosterup hos Ehrensvärds. Där var Ulla med lille "Cala" – sedermera arméchefen Carl-August Ehrensvärd – vi åkte i hölass och jag lekte med lille "Cala".
Sen for vi till Wrangels på Hyby. Ingeborg Wrangel hette Ehrensvärd från Tosterup och var ett av fasters "barn".