kaffe m.m. och lämnade till lilla Kjerstin. Sen låstes handkammardörren och handskarna togs av från de fina händerna och så var fasters hushållsbestyr över för den dagen. Kjerstin ville inte åtaga sig att sköta ett barn utan det anställdes en flicka för att "passa upp" mig. Hon hette Maria Göransson – en präktig flicka 2 år äldre än jag. Vi blev goda vänner för livet. Maria serverade vid middagarna – då måste vi alltid vara omklädda – hon också. Hon fick inte servera middagen i bomullsklädnad. Maria förhörde mig mina läxor och förresten lekte vi med dockor tillsammans. Hon hade inget eget rum utan sov i matsalen där en madrass lades ut på kvällen på en puff och en stol.
Nästa år flyttade faster från Ålgränd till Trädgårdsgatan vid Stadsparken och fick en stor solig våning med balkong. Där bodde Sofia några hus högre upp på gatan och skolan var 2 hus längre ner – så jag hann dit om jag sprang hemifrån när det ringde in. Sofia och jag läste läxor tillsammans och hade roligt tillsammans.
Söndagarna gick vi alltid i kyrkan. Fasters liv var upptaget av visiter. Folk kom till henne och hon gick till dem – dagligen. Familjerna Coyet, Berch och Ramel kom ofta för att hälsa på mamma Amelie Cederström och kom då alltid till faster. Ofta låg någon av dem kvar över natten hos oss.