Märta har daterat arket till 1911
Leif fick fet och god getmjölk. Den smakade inte get för jag badade djuren – tvålade in dem på land och gick sen ut i sjön med dem – i band. De var motsträviga, tyckte det var mycket obehagligt.
Hönsen sköttes efter alla konstens regler. De hade olikfärgade ringar på benen och det bokfördes vad varje höna värpte. Jag sålde mycket ägg och kycklingar.
Alla djur var tama och våra vänner. Släktens barn kom och bodde kvar hos mig ibland och trivdes med lantlivet. Lille Leifen var liten och klen fick ofta feber – men den gick över på ett par dagar. Orsaken varför han fick feber vet jag inte – ibland var det förkylning men inte alltid. Vår Maria skötte honom så bra och han älskade henne.
Hon var förlovad med adjunkt Idmin Ågren i Hälsingborg, men hon kunde inte skiljas från Leif så stackars Idmin fick vänta i många år på henne. Hon reste ofta till Hälsingborg för att träffa honom.
Julafton 1911 var Erik med om att tända gran och packa upp julklappar. Leif fick ett tåg och far och son låg på golvet och lekte med det.
Erik for tillbaka till stan kl. 6. Jag la lille Leifen och satt sen ensam med ett grenljus tills det brann ner. Skogen stod mörk runtom stugan och det kändes lite ödsligt den julnatten.
1912 blev elektriska ljuset färdigt. Vi hade haft fotogenlampor förut.
Erik skaffade en trädgårdsmästare Palmquist, som med familj flyttade in i ett av husen på gården.