Märta har daterat arket till 1904
Torbjörn bar standaret. Han var ståtlig, där han stod – men han såg inte oss. Att Torbjörn och jag håller ihop vet snart hela stan, men alla är så förunderligt vänliga mot oss. Samskoleflickorna, som dyrkar Torbjörn springer efter mig och beskådar mig med intresse.
En liten lustig episod här emellan. Jag var ute med Calle Kock och Bertil Brusewitz. Min klockkedja gick sönder. Jag la min klocka i Calle Kocks ficka. Boken med mitt rollhäfte la jag i Bertils ficka och glömde naturligtvis båda. Nästa morgon när doktor Naumann står i tamburen för att ta på sig överrocken ringer det och Calle Kock inträder: "Var snäll hälsa fröken Liljencrantz och lämna den här klockan". Strax efteråt ringer det igen. Nästa herre: "Ska be att få lämna den här boken." Efter detta gick doktorn.
Hemkommen såg han road ut o frågade hur många som hade sökt Märta under dagens lopp, då det bara under de 5 minuter han varit i tamburen kommit 2 stycken.
Det var middag hos Heymans. Där var fullt med skådespelare. Fru Håkansson, Tore Svennberg, August Lindberg, Stina Lindberg. Jean Lagerberg med föräldrar. Svennberg skålade med mig i champagne och jag höjde mitt vattenglas. En sån dag hade gjort mig lycklig förr. Nu gjorde den inget intryck.