Märta har daterat arket till 1904
sina studier själv och hjälpa sin mamma ekonomiskt. Han gick och läste högt för gamle konsul Ekman för att förtjäna lite extra.
Vi gick till Liseberg och plockade vitsippor. Vi satt däruppe hand i hand med utsikt över vida världen. Han talade om sitt liv och jag talade om mitt. Då tog han och strök sakta över min hand. Vi talade om allt som rörde sig inom oss. "Du är min tös" sa han "Ja, jag är Din". Jag strök med händerna över hans hår – han la sin arm om mitt liv – sin starka arm. Något vackrare än det jag i den stunden kände har jag aldrig känt. Vi var två – vi var unga – och det var vår!
På kvällen sa Sofia att jag såg nyförlovad ut – strålande av ung ny lycka. Nästa dag på Liseberg var Torbjörn ledsen – för att han var fattig och intet hade att bjuda mig, inte kunde ge mig ett hem.
Vi talade om hur vi ville att vårt hem skulle vara. Hur vi skulle leva nära naturen. Om vi bara fick! "Jag vill ha tösen hel och hållen" sa han – "Det får Du för alltid" sa jag. Han kröp ihop och la sin kind mot min och jag smekte hans hår – "min tankes tanke Du är vorden"
23 April var vi på Liseberg igen. Den dagen då solen sken vackrare än alla andra dagar, då fåglarna sjöng härligare än annars, då vitsipporna blommade mer än någonsin förr – bara för att vi såg världen med andra ögon än förr.