Märta har daterat arket till 1903
Ett par år senare lät det inte så. Då ansågs jag "förtappad" för att jag bodde tillsammans med Louise. Två flickor kunde ju inte bo ensamma. Det var högst opassande. Barnen Naumann fick inte umgås med mig.
Familjen Naumann är värd en beskrivning. Pappa doktorn, överläkare kirurg var en imponerande herre – stor till kropp och själ. Vi hade en oerhörd respekt för honom. Mamma (född v. Essen) var en vacker och fin liten varelse med slitna nerver. Sju barn hade överstigit hennes krafter och många av dem hade hon fått följa till graven. Barnen var personligheter alla – fast [olika] sinsemellan. Sofia var renhjärtad, varm och mjuk och vi blev vänner för livet.
Våren är jag återigen i Skåne, ensam med mina funderingar. Jag vill inte gå samma nötta väg som tusentals människor trampat – jag vill gå min egen väg. Bana mig tvärs igenom bergväggen!! Jag målar stora plakat på min vägg med rödt. Ellen Lundbergs dikt:
"Rosor röda som blod
röda tankar och ord som sjuda
har livet att bjuda
var och en som har mod"
[i marginalen med blyerts, alternativ till andra raden: "röda känslor som sjungande ljuda"]
Stackars lilla faster ser oroligt på det hela. Jag sköter en barnkrubba några timmar var dag för att glädja faster – tycker själv att det är roligt – ungarna är rara.