Märta har daterat arket till 1898
Den 6 februari 1898 fick vi bud att min mormor var död. Hon hade legat sjuk länge – leverkräfta – sista tiden på Sophiahemmet. Där låg hon först på sal, men drottning Sophia sa till att den gamla överstinnan skulle ha enskilt rum. Sophiahemmet var ju drottningens skapelse och hon tog livligt del i allt som hände där.
Mormor tiggde och bad mamma att hon skulle få se Märta en gång innan hon dog, men faster var obeveklig. Jag var förtvivlad, försökte rymma, men kunde inte få ihop pengar till den dyra resan. Sofia var min tröst den här sorgliga tiden – vi höll troget samman.
Påsken det året var vi hos Berchs på Ekebjär. Det var tidig vår, jag gick och drev i skogen ensam o njöt av att gå tyst på mjuk mossa. Isen hade gått, bäckarna forsade och Tussilago blommade.
Våren gick, faster traskade ständigt på visiter, men sällan var det någon hemma. De, som hon sökte var också ute på visiter. Telefon användes ännu inte på den tiden. Man gick bara – förgäves.
Men på kvällarna kom folk ofta till varandra. Då bars det in hos faster ett thebord med små goda smörgåsar och the och kakor.
I April reste faster till Göteborg och jag fick bo hos Mörners. De var mycket snälla mot mig. Där var 6 barn och jag var det sjunde. Tant Agnes Mörner hette Dickson