Märta har daterat arket till 1906
Anna gick för att möta sin italienska målare Stella. Vi traskade ovilligt med. Vi mötte Stella och hans vän d'Amerini. Och Stella och jag såg bara varandra. Det kom som en uppenbarelse. Jag har aldrig upplevat något så underligt.
Vi var tillsammans med de båda italienarna hela dagarna. De visade oss allt som fanns att se av konst. Vi såg Burano. Spetsskolan, Torcello kyrkan o museet. Sen över Franziskaner-ön. Flickorna ritade. Det var varmt – vi for i gondol. Vi badade på Lido – där var stora fält av blommande röda vallmos. Vi såg glastillverkningen i Murano – vi gick och drev i de små gränderna. Det var liljornas dag "fête de lys". På Rialtobron stod de och sålde vita madonnaliljor. Det var en bedövande doft. Var dag var som en saga i denna sagolika stad – olik allt annat. Jag stod modell för Stella på hans atelier. Han gjorde skisser till väggmålningar i ett palats. Var dag är jag där. Ibland arbetar han flitigt. Jag ser på honom när han arbetar, ser på rörelserna av hans händer, på hans vackra huvud. Jag ser honom stå där stor och stark som en ung gud. Han läser dikter för mig – och vi talar om allt i livet. Jag är oändligt lycklig men hela tiden vet jag att det är en dröm som måste ta slut. Kvällarna är vi ute med kamraterna och hör på musiken på Marcustorget eller i gondol ute på lagunen.