Somrarna var jag hos mina föräldrar – en sommar på Rindö, där min bror Johan och jag hade mycket roligt. I skogen låg stockar uppstaplade. Där lekte vi pansarbåt Johan var kapten och jag hopp-i-land-kalle. Kanoner hade vi ombord (tegelrör). Alla lekar var inspirerade av militärlivet. Skogen var full av blåbär och det var härligt att leva.
Nästa sommar bodde föräldrarna på Vaxholms fästning. Det var om möjligt en ännu mer idealisk lekplats. Kanonskenor inne i rummena. (I våningen under oss fanns också kanonerna kvar och användes till förvaringsplats för syltburkar.) Skottgluggar utåt sjön, men stora fönster inåt borggården. På vinden stod gamla väldiga kanoner – framladdare – som vi lekte med. De användes när det sköts salut på bemärkelsedagar. Uppe på de tjocka bjälkarna under taket balanserade vi och däruppe byggde vi oss en hydda. Vi fiskade mycket, la ut långrev som vi vittjade i soluppgången. Sålde fisk, sålde tombuteljer, sålde bär, köpte brädor för att bygga hyddan. Mitt emot vår hydda såg vi, genom en skottglugg, hotellet i Vaxholms stad. Där var musik om kvällarna och då satt vi med armarna om varandras hals och njöt av musiken.
Förresten hade vi roddbåt och trillade i sjön allt emellanåt. Segel fick vi inte ha, men en skjorta uppsatt på en åra dugde i nödfall som segel. Vi rodde mamma från fästningen till stan för 2 öre. Kom det svallvågor så båten gungade blev mamma rädd och skrek och det tyckte vi var omåttligt skojigt.