Märta har daterat arket till 1911
Sam de Maré, som ordnade skilsmässan åt oss skrev till min pappa att han tyckte det hela verkade lite förhastat. Sam sa: "Hur blir det med underhållet om Märta gifter om sig?" och Erik svarade: "Det får hon behålla för om hon gifter om sig så blir det nog med en fattig konstnär, som inte kan försörja henne.".
18 maj flyttade vi in på Bondegården igen. Erik flyttade ut till Stålebo till sina föräldrar och var mycket hos oss. Jag hade allt vad jag kunde begära – visserligen ingen man, men jag kunde knappt sakna det – mitt arbete tog mig helt. Jag hade min pojke och alla mina djur och blommor – jag älskade dem och levde för dem och var lycklig. Lyckan att leva för livets egen skull!! Människorna beklagade mig – det var synd att jag skulle vara så ensam – ja – kanske – men mitt liv var ändå mera harmoniskt än deras – trots allt.
Ensam behövde jag inte känna mig. Jag hade min snälla Maria. Lördagar och söndagar kom Erik och massor med folk ut till oss – trevliga och glada ungdomar, somliga gifta och medförande småbarn. Björner Hedlund hade fiolen med sig och spelade för oss vid brasan om kvällarna. Någon söndagskväll kändes det kanske lite vemodigt när alla reste.
Vännerna försökte få mig till staden på konsert eller teater, men jag ville sällan. Det blev sent innan jag kom hem med sista tåget och jag skulle tidigt upp på morgonen och mjölka getterna.