Ludvig och lilla Ottilia kom till sin moster Mathilde v. Engeström på Kiplingeberg och småpojkarna August och Edvard och Henrik togs omhand av prästen Törnblom i Vimmerby där de for illa. Fick mycket stryk och lite mat. Sitta till bords fick de inte. De måste stå och äta, och på det grova brödet vankades inte smör annat än på söndagen.
Moster Mathilde var strängt religiös. Småpojkarna kom så småningom i skola i någon liten stad – jag vet inte vilken. Där hade de ett rum med en kamin. På den kunde de koka sin potatis. De fick med sig sitt fläsk och grovt bröd. De måste skära käppar i skogen som lärarna skulle ha att slå dem med i skolan.
Fyra av bröderna emigrerade till Amerika när de blev vuxna. Gösta blev ingenjör i Chicago, August blev läkare i Californien, Axel gick till sjöss och dog i gula febern. Henrik likaså. De återstående blev officerare. Alla de här syskonen var friska och starka – inga lysande begåvningar, men dugliga hederliga och rättskaffens människor.