Beata Mårtenson, sedermera berömd textilkonstnärinna hade sitt hem i en stuga på Torups ägor. Tant Ette tog hem henne till Torup för att hon skulle undervisa mig i teckning och målning. Tant Ette var snäll mot mig de sista åren i Skåne och mot faster var hon fullkomligt rörande omtänksam.
I mars låg Amelie och Viveca Ramel sjuka och småsyskonen flyttade till oss. Lilla Charlotte låg inne hos mig o Otto hos faster. Jag fick tvätta och klä henne innan jag gick till skolan, det var som att leka med docka och jag störtade hem från skolan för att leka med henne. Charlotte var 4 år då och gränslöst söt med stora, stora blå ögon och alltid snäll. Om hon vaknade på natten fick jag hålla henne i handen tills hon somnade. "Hemma har ingen tid att hålla mig i handen" sa hon. Nej! De var sex syskon. Faster hjälpte till att vaka hos de två sjuka. Över en månad hade vi barnen hos oss 26 mars – 29 april och jag sörjde när de lämnade oss. De var så små så de har glömt allt det där – men – men i mitt minne lever de kvar.
I skolan spelade vi Topelius' "Skyddsängelen". Jag var den vita ängeln med stora vingar av silkespapper och bomull. Vi arbetade intensivt med alla förberedelser till detta. Jag var lycklig när jag fick