Märta har daterat arket till 1904
På kvällen såg vi Kameliadamen tillsammans – vi satt och höll varandra hårt i hand. En mellanakt gick jag in till fru Håkanson. Känslig som hon är förstod hon vad som hänt mig.
Torbjörn och jag talade om henne. "Är hon lycklig med sitt liv" sa han. "Hon älskar teatern, men hon ser inte lycklig ut! "Har hon inte avrått Dig?" Ja det har hon. "Om det bjuds Er ett hem så tag det" har hon sagt. "Det finns ändå ingenting på jorden som ett hem". "Men Du har inte tagit dem som bjudits Dig?" – "Nej, jag har inte hållit av någon förut". Om jag ändå kunde slå mynt sa Torbjörn – det lät som ett nödrop.
Tiden går, jag ska snart lämna Göteborg. Mycket är i görningen. Vår förening ska ha fest. Vi ska spela en teaterpjes. Vi repeterar. Jag ska ordna allt. Det går bra. Jag är full av energi. Men mamma Naumann börjar ogilla mig. Jag blir familjens svarta får. Hon har hört sägas att Torbjörn och jag gått och hållit varandra i handen på gatan. Hon skriver till faster och beklagar sig. Faster den söta gumman svarar: Jag litar på min lilla Märta – så ni kan ta det lugnt. Och hon kunde lita på mig! Allt var så oskyldigt och rent! Valborgsmässoafton var Sofia och jag ute och såg på studenttåget. De gick i sina vita mössor och sjöng i Vasaparken.