Märta har daterat arket till 1906
En dag när vi kommer från ateliern frågar kamraterna: "Est-ce-que vous avez travaillé beaucoup?". Och han svarar: "Non, mais j'ai veeu ."
[?]
Osäker tolkning av originaltexten på denna plats.Sista tiden var vi ensamma ute på sjön, – i skogen, vid havet på Lido.
Det drar ihop sig till uppbrott. Jag måste resa hem. Erik väntar mig.
Det kan inte få hända att Du reser – säger han: "Ce n'est pas possible!" Någonting så stort kommer inte in i ens liv för att försvinna. Det vore ett brott att förstöra något sådant – men jag reser. Vi går ut med stranden den sista dagen. Han säger: Du kommer tillbaka till mig – jag vet det. "J'en suis sûr", "mais – non c'est trop tard".
Han är stor som människa, stor som konstnär – jag är för liten för honom. Han är mig överlägsen i allt. men jag har varit oändligt lycklig!!
Louise och jag reser till Kufstein. Vi vandrar i Alperna några dagar med allt vårt bagage i ryggsäck på ryggen – vandrade för att samla tankarna. Reste till München, lånade ett franskt lexikon – skrev till Stella hela natten. Nästa dag for jag ensam till Berlin och hem till Sverige.
Det är midsommar. Erik möter mig och vi far till Kullen. Vi sitter på berget med utsikt över havet och talar om vad som hänt. Jag är ärlig och talar om allt. Jag vill resa tillbaka, men jag vågar inte. Jag är feg. Han är en främmande man i ett främmande land med ett främmande språk!!!