Det byggdes ett stort fint växthus och Erik var ofta ute och såg till bygget. Trädgårdsmästarens hade två små barn Hartwig och Viola som lekte med Leif hela dagarna. De hade hundvalpar och killingar att leka med. Lille Hartwig som var 2 år var ännu inte avvänjd från modersmjölken – när han föll och slog sig sprang han in till mamma och skrek – fick en liten tröstetår och kom ut glad igen.
Det var en härlig vår med snödroppar och crocus och vitsippor – och kycklingar och ankungar och killingar och lamm och hundvalpar och barn.
Den våren var Iréne Janson i Göteborg och spelade John Hall på teatern och Erik förälskade sig i henne. För andra gången hade Carin Frisell förlorat Erik och hon var rasande.
Sommaren var vi en tid i Malen vid Båstad och badade – tills. med familjen Wikland. Ungarna grävde ner sig i den varma sanden och plaskade i vattnet på den långgrunda stranden.
På hösten började jag bygga om de gamla bodarna till vinterbonat hönshus. Det var ett hårt arbete, som jag höll på med i ett par månader – i ur och skur. När det var färdigt reste jag ner till Lund och hälsade på faster och var med henne på Torup en dag. Faster var så bekymrad över vår skilsmässa. Hon tyckte så mycket om Erik – och hade varit så nöjd förut. Den julen var faster hos mig på Bondegården – sista julen där – men det visste jag inte då. Året därpå skulle jag drivas ut ur paradiset!