Om utgåvan

Vad det här är

En digital utgåva av del 1 av Märta Liljencrants (1884–1986) handskrivna memoarer, "Min stund på jorden". Del 1 är 230 sidor, och alla 230 finns här som sidbilder. Del 2 har fått 5 tomma platshållarsidor, satta för att navigeringen mellan böckerna ska gå att pröva redan nu — boken själv är inte digitaliserad. Del 3 är inte påbörjad. Märtas egen formulering om vad boken är: "kanske kan roa barn och barnbarn."

Hur långt arbetet har kommit

Varje sida bär en flagga som säger var den står. Ingen sida ser mer färdig ut än den är.

• 🟢 230 sidor granskade: avskrivna och lästa mot originalet av ägaren.
• 🟡 0 sidor ogranskade: avskrivna, men ingen människa har läst dem mot originalet. Räkna med fel.

Varje sida i del 1 är avskriven. Det säger ingenting om hur säker avskriften är — bara att ingen sida längre står tom.

Avskriften är gjord ur fotokopian, inte ur arkivfotona - den var källan fram till omfotograferingen 2026-08-30, och den var dålig. Uppskattad tillförlitlighet 85-92 % på tydlig text; osäkra ord markerade med [?]. Att sidbilderna nu är skarpa betyder alltså INTE att texten är kontrollerad mot dem: det är just vad granskningen gör, sida för sida, och det är därför flaggan är gul tills en människa läst sidan. Ark 77 är exemplet - där föll en avslutande sats bort i fotokopians beskurna nederkant och kom tillbaka först vid genomläsningen. TRANSKRIPTIONSPRINCIP (fastställd av ägaren 2026-08-08): förkortningar expanderas ALDRIG tyst. Skrev Märta "L." så står det "L." - samma konsekvens som redan gäller för interpunktion, radbrytningar och stavningsvarianter. Utgåvan bråkar om kommatecken; då kan den inte samtidigt skriva ut det hon förkortade. Upptäckt på sid 10, där "I ekonomiska ting var L." hade expanderats till "...var Liljencrants".

Sidbilderna

Hela del 1 fotograferades om i arkivkvalitet i augusti 2026, ark för ark. Fram till dess var källan en fotokopia skannad på en kontorskopiator, och den var utgåvans största svaghet: den klippte arkets nederkant med 17–48 px mot ett radavstånd på 38–42, så på ungefär halva materialet rymdes inte en avslutande rad. De raderna går att läsa nu. Fotokopian hade dessutom ett blad inlagt bak-och-fram och en dubbelskannad sida, vilket är skälet att sidnumreringen följer boken och inte kopian.

Varje sida finns i tre storlekar: en liten för mobilen, en för läsning, och en på 2000 px som hämtas först när du klickar Förstora. Den räcker för att tyda handstilen. Arkivoriginalen är större än så och publiceras inte.

Vad som saknas

Varje sida i del 1 har en sidbild. Bokens sista blad sitter inte kvar i pärmen — framsidan med ett fotografi av ett silverbestickskrin och ett gruppfoto från en festmiddag, baksidan med en stämpel från Nordiska museet och årtalet 1916. Det finns bara i fotokopian, och räknas därför inte som en sida här. Ett par lösa fotografier låg i slutet av boken utan blad att sitta på; de räknas inte heller.

Sid 4, 48, 230 är tomma. De har sidbild och är godkända som just tomma — de saknar ingenting.

Osäkra tolkningar

Där avskriften är osäker står det [?] direkt i texten. Det städas aldrig bort, och ingen gissning skrivs in i dess ställe. Där en sida har granskats står det i sidans egen logg vad som ändrades och varför — också när ägaren ändrat sig.

2 ställen i hela del 1 står kvar olösta.

Släktträdet

Många uppgifter på registerkorten — föräldrar, syskon, giftermål, levnadsår — hänvisar till släktträdet. Det är en släktforskningsfil som utgivaren började arbeta på 1992 och som, med hans egna ord i filens huvud, "till stora delar är framtaget av min far Pontus Möller". Pontus var riddarhusgenealog och i många år redaktör för tidskriften Släkt och Hävd.

Trädet är inte färdigt och inte korrekturläst i sin helhet; det säger filen också. Därför står en uppgift därifrån aldrig ensam som "bekräftad" när den går att pröva mot något annat, och varje påstående på ett kort bär sin källa så att den som vill kan gå vidare. Där trädet är enda källan säger kortet det.

Stavning och interpunktion

Märtas egen stavning 'Liljencrants' (utan z) bevarad rakt av i handskriven text. Tryckta klipp som redan använder 'Liljencrantz' återges som skrivet i originalet.

Platsnamnen är delade på samma sätt. Märta skriver Södertelge, Manheim, Tenndalen; registret bär Södertälje, Mannheim, Tänndalen, så att sidorna samlas under ett kort. Hennes egen form rättas aldrig i texten.

Från dagbok till webbsida

Märta skrev originalen för hand. Hennes son Pontus Möller — arkivarie, tillförordnad statsheraldiker och riddarhusgenealog — korrekturläste delar av materialet. Märtas barnbarn (Pontus son) Johan Möller digitaliserade delar av det redan i början av 1990-talet, och satte strax efter millennieskiftet upp pontusmoller.se för att publicera delar av materialet — Pontus hade själv en dator men aldrig tillgång till internet, så han byggde inga webbsidor själv. Släktträdet som personindexet bygger på kommer också från Pontus arbete. Den gamla sajten kommer så småningom att omdirigeras hit, när den här utgåvan når samma täckning som den.