Torbjörn hade träffat professor Wulff från Lund som fäst sig vid Torbjörn och erbjudit sig att bekosta hans studier. Professorn hade en dotter Britta. Hon har pengar och råd att gifta sig. Torbjörn ger vika och förlovar sig med henne.
Torbjörn kommer till Göteborg – vi stämmer möte. Det sjunger i mig av lycka när jag går för att möta honom – och han berättar vad som hänt. Jag förstår inte att jag kunde hålla mig uppe tills jag kom hem – det var ett hårt slag – jag önskade honom och hans Britta all lycka.
Torbjörn blev rektor för folkhögskolan vid Kalmar och blev säkert en utmärkt ungdomsledare. Men han blev inte lycklig. Han skildes från sin Britta sen de fått många barn.
Vi kommer tillbaka till honom många gånger i mina dagböcker. Vi glömde varandra aldrig. Vår underbara ungdomssaga stod levande för oss alltid. Förälskelse kan man knappt kalla det. Det var förspelet till vad som kunde blivit kärlek. Det var den första tidiga våren innan knopparna brista. Det kunde lika gärna ha varit jag som öppnat portarna till kärlekens tempel för Torbjörn. Vi kunde inte ha stått emot om vår kärlek fått tid att slå ut i blom. När tiden var mogen för mig att knopparna skulle slå ut – då var Torbjörn borta och det kom frost i blommen.
Sen kom ju hela livet – kom och gick och mycket hände – men innan jag skriver ner det vill jag berätta fortsättningen om Torbjörn.