vara med kamraterna – faster tillät det så sällan. De ersatte syskon för mig. Jag älskade skolan – både kamratlivet och undervisningen. Maud Bxxx och jag stod i en kartskrubb och grät på sista avslutningsdagen.
[?]
Osäker tolkning av originaltexten på denna plats.Efter skolans slut 1901 reste faster omkring till sina slott – den här gången Stjernarp. Douglas – m.m. och jag släpptes lös och for till Stockholm – och Johan och jag reste till Wellinge där farbror Ludvigs bodde. I närheten där bodde faster Eugenie med sonen Axel och hos dem var Axels vän Bo Leijonhufvud. Honom svärmade jag mycket för. Han var flera år äldre än jag – men det hindrade inte att vi hade mycket trevligt tillsammans. Från Wellinge reste jag till Sunnersta där jag sammanträffade med både mamma och faster och därifrån till Brogård till moster Ewas hem. Där var morbror Ruff – och ungdomarna de Geer från Lejondahl. Johan var ofta på Brogård. Han behövde tas hand om. Han hade en så tråkig uppväxttid, gick i skola i Stockholm och bodde inackorderad för det mesta. Ibland hade mamma skolhushåll för honom där – men det var inte roligare för det. Det fanns ingen bio på den tiden – inga fickpengar hade han. Hans enda nöje var att gå i Katolska kyrkan. Han hade en stark skönhetslängtan. I kyrkan var det vackert – med musik, blommor