Märta har daterat arket till 1905
Slutligen kom några människor till hjälp och förde oss in till Södertelje. Vi var hungriga – åt middag – och sen hade sista tåget till Stockholm gått kl. 8. Jag ringde genast till mamma och berättade hur det var. Nästa morgon – tidigt – ringde pappa arg – sa att han ej vidare vill se mig och att jag ofördröjligen skulle förpassa mig till Sunnersta där faster var.
Vi gick till graven, vi besåg den lilla staden där jag hade många barndomsminnen – passerade Stockholm där jag inte fick gå hem och hämta mina kläder – och reste till Stiernstedts. Louise och Erik var ju vänner sen Göteborgstiden och alla där var snälla mot oss och tog hand om oss. När jag sen reste med faster fick jag hämta mina kappsäckar på Centralen. Pappa skrev till faster att för honom är jag död – och kallar mig "din fosterdotter". Men mamma kan inte låta bli att i paketet med mina nycklar stoppa in ett litet kort där hon skriver och önskar mig lycka.
I Göteborg lärde faster känna Eriks föräldrar – frisinnade kloka och goda människor – inte konventionella – inte fördömande inte "kristna".
Faster fordrar att vi ska eklatera förlovning. Eriks föräldrar tycker att han är för ung. Och det var han ju onekligen – 21 år. Men för mitt ryktes skull så fick vi inte vara tillsammans vidare utan föregående förlovning.