Till sommaren flyttade Stiernstedts ut till en egendom Sunnersta. Där njöt jag av landtlivet, drev i skogen där det växte linnea och pyrola uniflora, tassade barfota, åt bär, lekte med hundar, rodde i viken och plockade näckrosor och botaniserade. Vi fiskade kräftor, fick 4½ tjog en kväll – hade en bit av en ekorre i håven som lockbete.
Kvällarna tågade man tillsammans till dasset som låg bortåt ladugården. Där var hål för tre stora människor och ett barn.
Så det var inrättat för sällskap. Och mörka höstkvällar måste man ju ha lykta med sig.
Det var stor familj – 3 döttrar och alltid gästande släktingar. Man satt tillsammans på den stora verandan utåt sjön och spritade ärter, rensade bär och snoppade krusbär. Mycket gemytligt och trevligt.
På vinden där vi flickor bodde hängde fladdermössen i taket – och fladdrade ibland och skrämde oss, när vi kom upp med ett ljus eller en fotogenlampa i handen.
Louise ritade och målade mycket och jag var hennes modell.
Senare på sommaren var jag med faster på Tosterup i Skåne. Där var Gunhild Posse med sina tre barn – pojkarna var trevliga men Amelie var bråkig. Hon spelade mest piano och tyckte att jag var ett småbarn fastän vi var alldeles jämnåriga.