Märta har daterat arket till 1887
En dag jag särskilt minns var när jag med min lilla docka i famnen stod och såg på hur lilla baby Johan tvättades och kläddes. Det var en hemmagjord docka, lika stor som jag nästan och klädd i mina urvuxna kläder. Ögon, mun och hår var av ullgarn, näsan fint modellerad i tyget. Jag kan se henne för mig ännu.
Från Skotterska huset minns jag hur rummen låg. Barnkammaren var en trappa upp – utanför den en mörk vind som var min skräck. På kvällarna sen vi lagt oss brukade mamma sitta i ett litet rum innanför barnkammaren och sy på symaskin. Jag hade svårt att somna och ropade på mamma gång på gång. "Snälla mamma får jag lite vatten". Det fick jag. "Tyst nu och sov" – "Mamma jag vill kissa" – "Jaha, men sen är du tyst. "Mamma kom och stoppa om mig" lät det efter en stund igen. Mamma blev ond, ungen togs upp, fick dask på stjärten och sattes insvept i en filt i soffan hos mamma. När jag sett på en stund hur hon sydde blev jag sömnig och stoppad i säng. Detta upprepades ofta.
En kväll vaknade Johan och skrek. Han var liten, låg i barnvagn. Mamma var inte hemma. Märta skrek också men ingen kom. Då sprang jag över den hemska mörka vinden ner i trädgården. Där satt alla 3 jungfrurna och drack kaffe. Lisen tog lilla skrikande Märta och bar in henne igen. Det måste ha varit sommaren 1887 då jag var tre år och Johan ett och ett halvt år.