Dit traskade den lille skolpojken varenda söndagsmorgon i mässan. Till sist gick han över till katolicismen – men det var många år senare och mycket hände innan dess.
Nästa vinter var jag kvar hos faster. Henny Stiernstedt kom till Hälsingborg för att ha sykurs för mig och en del utvalda flickor. För övrigt reste vi omkring som vanligt till fasters vänner. Gyllenstiernas på Krapperup, Wrangels på Hyby, Torup, Skabersjö, Övedskloster. Faster var välkommen överallt för hon gjorde "sig nyttig" alltid (barnvakt och sjuksköterska). Jag var borta på bal lite ibland – men jag var "klen" och blev ordinerad järn – och när faster i juni gjorde sin vanliga resa till Ronneby fick jag följa med för att "dricka brunn". Jag fick vara med ungdomar – det var dans och segling och utfärder och det tror jag gjorde lika mycket nytta för mig som järnvattnet. Dagboken skildrar mycken tonårsromantik med förälskelser i än den ena och än den andra. Och alltid tror man att den siste är "den rätte". Man drömmer om mörka ögon och är ömsom vemodig och ömsom stormande lycklig. Den sommaren hade jag två "friare" – den ena direkt till mig – den andra korrekt via faster. Men jag ville inte veta av dem – jag var för ung!