Märta har daterat arket till 1903
Plötsligt dök "den blyge" unge mannen upp (han som uppvaktade mig i Ronneby). Han ville "ha svar".
"Om du har tillfälle att få en så fin och bra man, som håller av dig så är det din plikt att inte stöta detta ifrån dig" – sa dom till mig. "Tänk om du får gå som en gammal fattig fröken hela livet".
Jag var olycklig – men jag kunde inte förmå mig till att svara ja till en man som jag inte var kär i det allra minsta.
Vår litterära förening hade sitt sista sammanträde med avslutningsfest innan jag reste igen. Ingegerd Ekman höll föredrag. Elin Odencrants och jag läste dikter och så lämnade jag ordförandeskapet till Isabella Silfverschiöld – o hon höll ett vackert litet tal och jag tackade dem för att de tagit upp mig i sin krets då jag som främling kom till Göteborg. Så var det supé och dans. Och det högtidliga sammanträdet avslutades med – snöbollskrig på gatan – vi var i alla fall riktiga barnungar!! Jag kan vara så glad ibland, så jag vill ta hela världen i famn – bara för att jag är så ung och har så mycket livsglädje. Och jag är så tacksam för året 1903 som givit mig så mycket.
Julen det året var vi som vanligt på Torup och där träffade jag Ellen Hartman – skådespelerskan – numera gift med Bror Cederström. Vi talade förstås om teater. Hon berättar om sitt förflutna liv – ett ämne som hon annars inte gärna vidrör. När hon nu talade om teatern fick hon stora tårar i ögonen.