Veckohelgerna var faster och jag för det mesta på Widtsköfle – där vi hade det underbart och Harald och jag blev mycket goda vänner – tack vare bådas vårt teaterintresse.
Man dansade, man åt jordgubbar, småflirtade och någon sorts religionsgrubbel förekom inte alls. Midsommaren med majstång, dans och lek – jämnåriga ungdomar (pojkar hade jag väl knappast sett på nära håll sen jag kom till faster) var en upplevelse för fasters ensamma lilla flicka. Så roligt hade jag aldrig haft förr i hela mitt liv!
En weekend var vi på Beckaskog – ett ståtligt ställe, en gång på Råbelöf tillsammans med Elsie Ramel och hennes föräldrar. Därifrån åkte vi med spann och betjänt i livré tillbaka till Kristianstad. Ibland var några andra av flickorna med. Harriet Hamilton, Stina Berg v. Linde, Anna Grill, Ebba af Wirsén. Vi badade, vi lekte, vi rodde. Hos Flygares var vi mycket. Prästgården hade en stor trädgård. Det var ett konstnärshem med bohème-folk. Sådana hade jag inte träffat förut – de gjorde ett oerhört starkt intryck på mig. Där kände jag mig hemma. Carl och Ernst var där. Anna och Helmi. De spelade på luta och sjöng, de var glada och tosiga. Helmi och jag blev hjärtevänner. Och så var det Carl, som flirtade vildt med mig. Han var äldre än jag och van att tas med flickor. Jag var alldeles oerfaren och hade svårt att försvara mig.