Märta har daterat arket till 1896
Mormor var förtvivlad, men det hjälpte inte. Faster tog mig med sig. Vi reste med nattåg till Göteborg – I Saltskog skiljdes jag från mormor och såg henne aldrig mer.
Faster var en liten tjock och rund och säker gumma med mycket bestämda åsikter – mycket ogift! Hon hade en pigg och humoristisk uppsyn – på huvudet en liten spetsmössa med sammetsrosett – Jag hatade henne för att hon tagit mig från mormor och det dröjde länge innan jag upptäckte hennes goda hjärta och lärde mig hålla av henne.
Vi reste först till Gubbero till gamla tant Sophie Ekman. Då levde ännu hennes man kommendörkapten Emil Ekman. De var mycket rika, bodde i en villa i en stor park och var mycket religiösa. Varje morgon samlades husets folk till morgonbön – Husets herre läste ett stycke ur bibeln, Fader vår och välsignelsen. Kusken och alla jungfrurna stod i rad vid dörren och deltog.
Tant Sophie utövade en storartad hjälpverksamhet för de fattiga. På morgonen bars det in en bricka med tiggarbrev, som noga studerades – och utvaldes de, som efter noggranna efterforskningar, ansågs värda att få hjälp.
Tanterna åkte omkring i ekipaget och ibland fick jag följa med. Annars lekte jag i parken med en liten lurvig hund, som hette Lisa. Den klädde jag i dockkläder och körde henne i dockvagn.