Märta har daterat arket till 1904
Det är något underligt med det livet, sa hon – det kan ej ersättas av något. Hos mig har det lämnat ett tomrum som aldrig kan fyllas. Och jag talade om min längtan efter att få spela. Jag grubblade natt och dag över detta och till sist skrev jag till fru Håkanson – och fick ett vänligt svar. Det var inte fast teater i Hälsingborg på den tiden – utan resande teatersällskap. Hon bad mig komma upp till hennes hotell – hon skulle just komma till Hälsingborg – "Om jag inte kan göra annat, så kan jag försöka förstå Er och detta i Era bekymmer" skriver hon. Jag gick dit. Hon var vänlig och söt som vanligt. Fru Håkanson har givit mig rådet att försöka glömma teatern – men det går inte. Hon ville höra om jag hade anlag. Jag läste "Over de høje fjelde" och ett par saker till. Jag var inte rädd – jag kände vad jag läste – "Den som længtet i tyve aar – over de høje fjelde – den som ved at han aldrig naar – kjænner sig mindre aar for aar" – "Ja, ni har begåvning för scenen" sa hon "det kan jag se bara av detta" – både bra uppfattning och förmåga att uttrycka den och Er röst är omfångsrik och kraftig. Kan ni sjunga?" – "Nej, tyvärr inte". När jag gick sa hon "Jag vill gärna göra vad jag kan för Er – skriv till mig när det blir för svårt. Jag ska svara Er – bara ingen får tag i mina brev och det ställer till obehag för Er."
Hon är en god människa och jag ägnar henne en verklig skolflicksdyrkan