När kom vi hem skulle vi ha vårt eftermiddagsthé, men morfar sa att han mådde inte så bra och mormor hjälpte honom in på soffan i mormors och mitt sovrum. Några timmar senare var han död. Mormors säng lyftes in i vardagsrummet och det bäddades åt mig i soffan där. Över min bädd var en stor klocka som slog hela natten. Var gång klockan slog vaknade jag och såg mormor gå fram och tillbaka på golvet - hon sörjde morfar oerhört.
Nästa dag kom mamma till oss. Morfar lades i kistan som ställdes i salongen omgiven av ljus och blommor. Mamma kysste honom på pannan. Han var så vacker där han låg. Det var så kallt det året att det gick inte att gräva en grav utan kistan fick stå i gravkapellet i kyrkan länge innan den kunde komma i jorden.
Mormor fick mycket lite att leva av och fick flytta till en mindre våning. På morfars tid hade vi sju rum - därav fem stora rum i fil. Salongen var ett soligt hörnrum med vita möbler - troligen gustavianska, det minns jag inte. Där var man bara när det var "främmande". Nästa rum, vardagsrummet med mahognymöbler, sen kom matsalen med björkmöbler. Två små vackra skåp minns jag särskilt och kakelugnen med nisch, där man ställde saker som skulle värmas. Så var det morfars rum med en stor gustaviansk säng och vackra gustavianska möbler, som såldes på auktion, som jag på senare år förgäves försökt få köpa tillbaka av Aminoffs.
Denna sida är ännu inte granskad mot originalet av en människa. Texten har jämförts maskinellt mot Pontus Möllers korrekturlästa utgåva.