Märta, som varande yngst, dansade solo i vit klänning med en liten skär slöja som hon viftade med. Det blev applåder och jag kan ännu minnas hur förfärligt rädd jag blev och sprang bort och gömde mig i en vrå.
Somrarna var jag hemma i Vaxholm hos föräldrarna men eftersom det var dåligt ställt med skola där så var jag vintrarna i Södertelge och gick i fröken Augusta Klingenstiernas flickskola på andra sidan kanalen. Ofta när jag kom och skulle till skolan var svängbron över kanalen öppen för någon båt, som skulle fram och då kom Märta försent och riskerade anmärkning.
Annars var jag en mycket ordentlig skolflicka, kunde alltid mina läxor och hade bra betyg tack vare mormor som sysselsatte sig mycket med mig - hon gjorde i ordning ett fint dockskåp till mig och sydde dockkläder och jag tyckte mycket om mormor och var en glad och lycklig unge så länge jag fick vara hos henne.
I januari 1893 dog morfar. Den kvällen minns jag väl. Vi åt alltid middag klockan tre den tiden. Efter middagen gick morfar och satte sig i soffan i vardagsrummet och mormor och jag gick på en liten promenad.
Denna sida är ännu inte granskad mot originalet av en människa. Texten har jämförts maskinellt mot Pontus Möllers korrekturlästa utgåva.