Sida 5 av 50 · Sturehov · Tryckt klipp

Ursprungligen hette gården Averhulta. Namnet Sturehov bär den sannolikt efter Svante Stensson Sture, som dog 1567. Han och hans ättlingar ägde gården i mer än ett halvsekel. Därefter återfinner man namnen Leijonhufvud, Horn, Oxenstierna, Wrangel, Grip, Banér, Wellingk och Höpken i ägarlängden. År 1778 förvärvades egendomen av Gustav III:s finansminister, friherre Johan Liljencrantz. Då fanns ingen huvudbyggnad, utan blott de två ännu kvarstående flyglarna från slutet av 1600-talet, och endast källaren fanns kvar. Den nye ägaren lät uppföra ett 'säteshus' efter planer av Carl Fredrik Adelcrantz, då överintendent, skaparen av bl.a. Drottningholmsteatern, China slott, gamla Operan och Adolf Fredriks kyrka. Det blev en vackert proportionerad byggnad i gustaviansk stil. Även flyglarna och gårdens övriga byggnader samt trädgården omdanades i samma anda.

Slottet inreddes med hjälp av tidens skickligaste konsthantverkare, bl.a. målaren Lars Bolander och skulptören Jean Baptiste Masreliez. Hela övervåningen har kvar sin ursprungliga, eleganta inredning med boaseringar, målade väggfält, skulpterade och förgyllda överstycken och väggfasta speglar. Eftersom Liljencrantz vid tiden för bygget var ägare av den berömda Mariebergsfabriken, lät han denna leverera kakelugnar till sin nya gård. I huvudbyggnaden är samtliga kakelugnar från Marieberg; den innehåller mer än hälften av alla de 'äkta Mariebergare' man känner till. De skiljer sig genom sin vita glasyr och sina klara färger i hög grad från de vanliga 1700-talskakelugnar. Den intresserade kan jämföra med två kakelugnar av vanlig Stockholmstillverkning, som är uppsatta i södra flygeln.

Flyglarna, som med det yttre med sina brutna tak och ljusa färg ansluter sig till huvudbyggnaden, härstammar från 1600-talet och är trolige uppförda då generalen och grevinnan Ebba Banér genom gifte år 1685 blev ägare till Sturehov. Vid restaureringen påträffades flera dekorerade bjälktak från denna tid, vilka delvis kunnat framtagas och konserveras.

Det gamla herrgårdsköket i södra flygeln, som fungerade till 1918 - först då inreddes kök i huvudbyggnaden - har ett dekorativt och originellt bjälktak. Köket har nu återfått gamla utseende med stänkmålade väggar, kalkstensgolv och en väldig öppen spis med 'kolgruvor', en anordning som användes innan järnspisar började införas på 1800-talet. De flesta av gårdens övriga byggnader är gamla, några från 1600-talet men flertalet omdanade eller uppförda under Liljencrantz' tid. Ljusa och välproportionerade grupperar de sig omkring huvudbyggnaden. Långa alléer och den tuktade grönskan i parken utgör infattningen och binder samman med det öppna Mälarlandskapet, dess mjukt modellerade åkerfält och skogklädda åsar. Både genom sitt läge, sin arkitektoniska utformning och sin eleganta inredning är Sturehov en av de vackraste och bäst bevarade herrgårdar från den gustavianska tiden, som finns i hela landet.