Ett kusligt barndomsminne var när Vaxholms stad brann. Kyrkklockorna ringde när branden bröt ut och man sköt med kanonerna på fästningen.
Någon brandkår såg jag inte till. Det tror jag inte fanns på den tiden. Det fanns bara en häst på ön - det var bryggarhästen.
Alla rusade dit. Det bildades kedja och langades vatten i hinkar från sjön. Det förslog inte mycket - husen var av trä och den ena kåken efter den andra tändes på - hela gatan utefter.
Jag vet inte vad det kunde vara för ett år, måste ha varit på 1890-talet.
Kanske har mitt minne fel i något avseende i det här fallet. Jag har inga anteckningar om det och jag var ju ett sådant litet barn när det hände, men det gjorde ett starkt intryck på oss ungar.
Denna sida är ännu inte granskad mot originalet av en människa. Texten har jämförts maskinellt mot Pontus Möllers korrekturlästa utgåva.